Personligt meddelande till Akutmottagningen Norrtälje sjukhus

2824271_1200_675

 

Personligt meddelande till dig i kassan på akutmottagningen Norrtälje sjukhus söndag förmiddag/lunch 17 december

Jag förstår att du i söndags hade en stressig dag. Att det kanske då är svårt att bemöta sjuka personer som kommer akut till mottagningen på ett omhändertagande sätt. Jag kan också förstå att det under stress är svårt att känna medmänsklighet ibland. Känna omtanke för vad de som kommer dit söker för.

Jag vet inte om du haft någon i din närhet som varit så illa däran att akuten varit ett måste. Nu kanske du inte heller haft en nära anhörig som lider av ätstörning, anorexia? Någon med mental ohälsa? Jag hoppas innerligt att du aldrig behövt eller behöver uppleva det. Eller det bemötande vi fick.

Du förstår, när vi kom in till dig i söndags med vår dotter var det vårt sista hopp  just då. När inget annat hemma hjälpt. När näsblodet aldrig vill sluta. Blicken blir simmig och de spinkiga benen ramlar ihop. När mat eller vätska inte kunnat hållas i kroppen på flera dygn. När vita och röda blodkropparna är så få, att hon kan dö om hon får en liten infektion. När hjärtat kan stanna precis när som helst för att kroppen är så utsvulten. Att hon tidigare i veckan redan uppsökt akuten på Sachsska då hon tuppade av när hon var i Stockholm.

Nu vet jag inget om dig. Jag vet inte om du har vakat över någon som mår mentalt dåligt. Jag kan berätta hur det är för mig; att det känns som att hjärtat slits sönder av oro.  När man gråter så mycket så att det inte känns som det kan finnas mer tårar. Att vissa dagar är ‘bra dagar’ då hon orkar vara i skolan och annat. Andra dagar är så mörka att det inte finns mörkare mörker. Och att du aldrig vet när du vaknar hur just den dagen kommer att bli. När man måste stå bredvid och inte kan göra något annat än att stötta, hålla och se på. Se på när den man älskar mest i hela världen krigar mot ångestattacker, dödslängtan varvat med enorm ilska och total apati.  När man skulle vilja byta plats, vilken sekund som helst, för att hellre ta över den smärtan. Så att den personen slapp sina inre demoner. När man är så orolig att all vaken (och sovande tid) att det ibland känns som kroppen vänds ut och in. Att man aldrig vet om detta är dagen då man ser personen en sista gång. Att man hoppas varje dag, varje timme: att det plötsligt ska vända. Att hon får hjälp. Att hon får det hon behöver.

Det var så det var när vi kom in till er på Norrtälje sjukhus i söndags. Det var akut.  Så som det är när man söker sig till er mottagningen –  Mellan liv och död. Det var till en sådan mottagning vi skulle åka om hennes läge förvärrades förklarade läkarna vi tidigare träffat. ‘Ni måste förstå hur allvarligt det är just nu’ sa de. Blodtryck och prover måste tas, med det samma för att se om en eventuell inläggning skulle behöva göras. Vi kom till er outvilade, oroliga, rädda och sköra.

Jag vet inte om ni vet på Norrtälje sjukhus hur allvarliga ätstörningar är. Att ätstörningar inte alltid syns utanpå, och kan finnas hos en person som är underviktig, normalviktig eller överviktig. Att kön, ålder inte spelar någon roll. Att det är en av de dödligaste diagnoserna inom mental ohälsa. Att nya siffror från Rädda Barnen visar att var femte tjej har haft eller har ätstörning det senaste året. Att ångest, självbild och självkänsla kopplat till maten skördar liv. Att få snabb och ackurat vård är därför helt livsavgörande. Precis som vid andra typer av mental ohälsa.

Jag vet inte om det var stress alternativt okunskap, kanske ignorans eller måhända ekonomiska indragningar som låg till grund för ditt bemötande i söndags. Det är bara du som kan svara på det. För allt här ovan berättade både jag och min man för dig. I olika omgångar. Vi vädjade, försökte hitta förståelse hos dig för hur allvarligt det var. Vi  berättade om det akuta läget, om att blodtryck och prover behöver tas omgående. Att det är bra att  läkare kollar det så att vi vet hur vi kan ta nästa steg. Istället avfärdades dotterns tillstånds med kommentarerna: ”Det är nog bättre att ni åker hem, hon har ju slutat blöda näsblod så vad kan vi göra här nu. Det finns många fler som är mer akuta”. Person med ryggskott fick komma in direkt istället när vi stod där och väntade vid kassan. På frågan om någon i alla fall kunde ta hennes blodtryck fick vi till svar att vi då kunde vänta i det stora allmänna väntrummet. Ovisst hur länge, men minst 1-2 timmar som mest upp till 5-6 timmar.

Min mamma brukar alltid säga; hamnar du på akutens allmänna väntrum så är det som att spela rysk roulette. Du kan få vad som helst, som du inte hade inan i form av bakterier och virus med dig. Att då placera ut en högriskpatient med mycket låga vita och röda blodkroppar där i flertalet timmar skulle jag inte kalla för ett smart drag. Inte när patienten alltså kan dö av en liten infektion.

Jag vet inte hur er policy på Norrtälje sjukhus är eller för er på akutmottagningen. Jag har alltid fått för mig att ingen person ska nekas sjukvård i Sverige. Men just i söndags ville vi inte ‘spela roulette’ och stanna kvar i 4-5 timmar i ett allmänt väntrum för att få läkarkontakt. Att vi från Edsbro (vi är nyinflyttade) inte ska känna oss trygga att kunna åka dryga 30km för att få hjälp till vår dotter känns obehagligt. Istället föreslår du i kassan att vi ska åka 82,5 mil, i helgtrafik och hala vägar, till Sachsska eller ännu bättre vänta till SCÄ öppnar åter på måndag. Med orden ”Jag bedömer inte att detta är livshotande hon kan ju gå själv”. Att hon inte så såg smal ut, att det bara var att gå hem och äta och dricka lite så skulle det bli bra.

Som person är jag en kärleksfull och ömsint. En som älskar att ge andra mycket omtanke och värme. Via min yoga och blogg gör jag det och försöker sprida positiv glädje. Så till dig i kassan hoppas jag verkligen innerligt att du får nu ta det lugnt över jul.Kanske får lite extra mycket vila och tid med de du älskar. Får äta god mat, mysa och mängder med medmänsklighet. Så att du inte är lika stressad nästa gång du kommer till jobbet. För den här typen av stress kan kosta liv. Liv som för er bara blir en Lex-Maria. Men för oss är det ingen Lex-Maria i sådant fall. För oss är det vår dotter.

Vi kommer att anmäla händelsen. Och hoppas ingen. INGEN ska få uppleva något liknande.

Vänligen från Sveriges Vänligaste Villa

Tanja & Joakim

ps. uttrycket: att man idag måste vara frisk för att orka vara sjuk stämmer tyvärr har vi nu fått uppleva. Nu har vi tur att jag orkar, min man orkar och dotterns pappa orkar (än så länge). Jag är tacksam att ha andningen och lugnet från yogan med mig, även när allt blir värre än det värsta du kan tänka dig.  Men alla som inte har styrkan då? Mod och ork?  Vem strider för dem? Detta får inte upprepas igen!

ps 2. Jag brukar sällan vara för personlig här på bloggen och jag ber om ursäkt till dig som mest brukar läsa om mina andningsövningar, yoga och recept.  Ibland kommer också livet ikapp. Just nu finns inget viktigare. Självklart kommer jag att lägga upp inspirerande härliga  inlägg snart också. Ska bara andas lite först.

 

 

 

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *