Galapremiär filmen GOLIAT av Peter Grönlund – gå och se filmen!
Igår hade Peter Grönlunds nya film, Goliat, galapremiär och kvällen till ära hade jag med mig min underbara väninna Mariana Cabral. Galakvällen signerad eminenta Wonderland Event.
Jag älskar ju film i allmänhet och svensk film i synnerhet. Har alltid gjort det. Det är något saktmodigt med svensk filmatisering. Något med det allmänna filmspråket, dialogen, val av skådespelare, som på något sätt gör att just svensk film blir speciellt.
Och någon som sannerligen kan sätta fingret på, och belysa, vår svenska samtid, från bakgårdens perspektiv är i min mening Peter Grönlund. Det finns mig veterligen ingen annan regissör i Sverige idag, som på ett så rått, ärligt och tidvis hårt sätt visar den dolda verkligheten. Den verklighet som för många pågår just nu. Den verklighet som vi ofta också väljer att blunda för, inte släppa in i vårt fredagsmys.
Vi såg det i guldbaggevinnande Tjuvheder. Vi ser det i nya filmen Goliat. Här vi får följa med hem till familjen Henebro, där pappan Roland just fått veta att han kommer att tillbringa tid i fängelse. Tonårssonen Kimmy ställs då ofrivilligt in i ett livsdilemma, att axla rollen som familjens försörjare eller satsa på sin egen framtid, bort från socialt arv av kriminalitet och slagsmål.
Peter Grönberg är en mästare på att gå in på djupet, in i känslorna. Han visar hur socialt arv biter sig fast trots om man vill bryta sig loss. Hur barn inte längre får vara barn. Att vi ibland reagerar på att ett barn i skolan visar ilska, irritation, och agerar den utåt, utan att vi faktiskt har en blekaste aning om vad som ligger till grund.
Filmen framhåller också mitt personliga livsmotto: Kom ihåg att alla du möter kämpar med något. Var därför snäll, alltid!
Detta är en film alla borde se och begrunda.
Namaste//
Tanja
