Tros-tjuv på gymmet? OMG mycket ska man vara med om

 

Kära medmänniskor. Framförallt kära medmänniskor i Rimbo, Norrtälje, Roslagen med omnejd. Under de senaste veckan har mina trosor spårlöst försvunnit från gymmet. Eller rättelse: när jag väl tränat klart, duschat, bastat lite och ska ta på mig rena sköna kläder för att åka hem: ja då är trosorna borta från träningsväskan.

Ni som följer bloggen vet att vi är relativt nyinflyttade till Roslagen. Vårt närmaste gym slumpade sig finnas i Rimbo (närmaste lite större stad) i form av Friskis & Svettis, varför jag och Pixie nu gymtränar där sedan i januari. Ofta varannan dag. Gymmet är familjärt, inte så stort, men har ändå allt du kan tänkas behöva för att köra styrka, cardio och balans.

Den senaste veckan har jag dock blivit lite förundrad. Varje gång jag alltså är färdigtränad fattas mina trosor. Pixie har alla sina kläder på plats, och även några andra jag pratat med i omklädningsrummet verkar ha sina panties kvar, men just mina trosor är spårlöst borta.

När man är nyinflyttad försöker man så klart att anpassa sig på bästa möjliga sätt. Försöker heja på folk, nyfiket prata lite om allt möjligt och ’känna in’ stämningen i en stad. Rimbo är en relativt liten stad och vad vi förstått så känner alla lite alla. Tryggt och bra på många sätt.

Därför har de här tros-försvinnar-incidenterna verkligen fått mig att fundera. Är mina trosor på något sätt intressanta? Är detta är en local-prank som man gör här? Kanske någon vill säga ett budskap till mig? Eller kanske finns en tros-tjuv överlag som härjar i Rimbo?

Ett tag var jag övertygad om att hjärnan spelat mig spratt. Att jag ’trodde’ att jag knölat ned trosor hemma men ’glömt’ dem istället. Varför jag nu  medvetet närvarande (och eventuellt lite tvångsmässigt) lägger ned valda trosor i väskan. Väskan har jag gått igenom efter eventuella hål.

Situationen har nu således resulterat i att jag försökt kolla lite extra på alla som tränar. Vem kan det vara? Någon som smiter iväg då och då? Fast övertygad om att min deckar-förmåga kommer till slut att hitta den skyldiga. En ytterligare tråkig utveckling är att jag nu senaste gångerna efter färdiggymmad fått spatsera troslös i de mest märkliga situationerna. Folk skulle bara veta!

Nåja. Så idag efter träning fattades igen (!) mina trosor. Hade det inte varit för att bussen hem skulle snart skulle komma, så hade jag nog gått och sagt till i receptionen. Men gjorde alltså inte det.

När jag sedan börjar promenera till busshållplatsen ser jag att bussen är försenad och bestämmer mig för att gå hela vägen till stationen. Plötsligt fångar något mitt öga. Där i diket ligger mina trosor med fjärilar på. Va? Så knäppt. Så jag går ned i diket och plockar upp dem. Tänker inte ens på att det är efter jobbet-rusning och fullt av förbipasserande. Så hinner jag bara gå några meter innan jag får syn på ytterligare ett par av mina trosor. Herregud! Vad händer?

Eftersom jag är en hållbarhetskämpe in i benmärgen och just nu (formodligen) i chocktillstånd plockar jag upp även dem. Konfyst av alla tankar som far i huvudet går jag med två av mina trosor mot stationen. När jag ställer mig för att vänta på bussen hastar en tjej fram till mig.

Tjejen: (med andan i halsen) ursäkta, jag såg dig tidigare plocka upp i diket, jag har 50 kronor om du vill ha. Så kan du gå in och köpa nya trosor.

Jag (mycket förvirrad ): eeeh alltså nej, va, nej detta är ett missförstånd. Det är MINA trosor som låg i diket. Jag tog bara upp dem så de inte ska skräpa ned. Men TACK för omtanken. Spara du de pengarna.

Tjejen: Oh okej.

Jag (nu något stirrig): nej alltså jag har saknat dem ett tag och fick syn på dem så tänkte att jag måste tänka på miljön att de inte skräpar här i diket. Trodde någon kanske snott dem…

Tjejen: Ahaa. Då förstår jag.

Sedan.Kom. Bussen. Ridå. Kunde inte fortsätta förklara.

Jag ska inte sticka under stol med att sekunderna som följde denna konversation var mycket konstiga.  Det kan eventuellt varit en jättemärklig tystnad. Att hoppa på henne inne i bussen för att förklara mer kändes inte som ett alternativ. Såg att hon då och då tittade på mig där vi satt och kunde riktigt känna hennes ögon borra sig i nacken när jag klev av på min hållplats.

Väl hemma upptäcker jag till min stora förvåning att träningsväskan faktiskt har ett märkligt horisontellt hål (!) i botten på ena hörnet. Formligen så pass liten att jag tidigare missat det, men ändå så stor att tunna slinkiga trosor just kan smita igenom.

Jag har alltså under senaste veckan strösslat trosor omkring mig. Förmodligen mest i Rimbo, men trosor kan alltså också finnas i Norrtälje och Edsbro. På bussar, torg, fik, lokalbutiken, byggvaruhus, ja precis var stans. Det är på så oerhört många plan jag nu sitter med skämskudde. Kan. Inte. Sluta. Skratta. Vad har folk tänkt när de sett att trosor far ut från mig. Ingen har kommit fram och frågat; tappade du just din trosa? Har förbipasserande  trott att jag på något sätt sprider trosor för att markera att jag flyttat till nytt område, lite som en hund markerar revir? Eller att jag bara är ett konstigt pervo som gillar att lägga ifrån mig trosor. Alla de misstänksamma blickarna jag gett på gymmet. Vad hon som så vänligt försökte hjälpa mig idag tror vågar jag inte ens gå in på. Herregud. Och vi är nyinflyttade och allt. Till ett minisamhälle där alla känner alla.

Vad jag tacksamt nu ändå känner så här efteråt är att jag i alla fall valt de lite ’finare’ trosorna till gymmet. Inte de där urtvättade granny-pants med slö resor 🙂

ps. Jag bjuckar på mig själv här i Roslagen #yolo och håller hårt i trosorna härefter. Jag lovar!

Photo Creds: Natalie Yang via Pony Anarchy Online Magazine