När vill du göra din röst hörd? Tyck till!

När känner du att du vill kommunicera? Vad driver dig att göra din röst hörd?

Igår dök funderingar upp under min fullmånesmeditation om hur och när vi kommunicerar, gör vår röst hörd. Kommunikation som står för interaktion, mellan minst två personer eller fler. Kommunikation (och då misskommunikation) som står för de flesta missförstånd, bråk, känslor av kränkthet.

När jag tittar på mina flöden i sociala medier kan jag se lite olika spår vad man kommunicerar ut. Man kan drivas av en övertygelse och försöker därmed få andra lika övertygade om denna. Man kan drivas av rädsla, ilska och känslor av orättvisa som känns viktigt att få ut. Man kan drivas av vilja att berätta precis vad man gör, håller på med så att andra också vet, då man själv är så glad eller ledsen för det som händer. De finns också de som delar med sig av länkar som de tänker kunde vara spännande för andra att läsa.

Oavsett vad du drivs av när du kommunicerar ut något så är det ett aktivt val du gör för att berätta något, eller dela med dig av din syn på saken.

Jag är övertygad om att mycket av den misskommunikation som sker är på grund av otydlighet i kombination, också rädslor, samt att människor väver in egna tolkningar i det någon kommunicerar ut. Tolkningar utifrån sin eget liv, upplevelser och kunskaper. Vissa är så övertygade om sin tes att de inte går att resonera med, de vägrar i sten att lyssna in eller se saker från flera vinklar (inte alltid ens egna).

Men kommunikation är också det du för med dig själv. Det du säger till dig själv. Din inre kommunikation. Här är vi ofta mycket hårdare, mycket mer nedtryckande än vad vi är mot andra omkring oss. Vi kan vara vår inre värsta mobbare och säga riktigt taskiga saker till oss själva. Att vi borde, kunde mycket bättre, vara mycket mer osv.

Så fundera lite på vad och hur du pratar med dig själv. Hur du kommunicerar med andra. Med respekt för andra men även respekt för dig själv. Var snäll nästa gång du pratar med dig själv, säg att du duger som du är. Du är tillräcklig och till och med fantastiskt. Du är du och du är perfekt.

Hur är det för dig? När vill du säga något? När känns det viktigt? Skriv gärna kommentar är mycket nyfiken <3

Önskar dig en fin söndag, fylld med bra kommunikation.

Kramasté (Namaste med kram( //Tanja Dyredand

ps. Ja vi har inte haft tv här hemma på över 8 år, så nej är helt befriad från Eurovision etc etc och därav mer tid för reflektion